Så många frågor, så lite svar

Varför bryr jag mig inte längre? Varför anstränger jag mig inte som jag gjort tidigare? Vad är det som står i vägen? Hur ska jag komma tillbaka? När ska det släppa? Släpper det automatiskt? Kommer livsglädjen tillbaka eller måste biten som sätter stop försvinna innan? Kommer livslusten tillbaka eller måste biten som saknas hamna på plats först? Varför känner jag denna saknad nu? Kan jag lyckas ignorera mina känslor igen? Är allt för mycket denna gång? Har bägaren runnit över? 

Har jag gett upp?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0