I want to live, not only survive
Att inte behöva stanna upp för att känna efter eller behöva tänka efter vad man faktiskt mår bra av kallar jag att känna livsglädje. Jag älskar att känna livsglädje. Livsglädje kan vara bland det bästa ordet jag vet. När man naturligt och bara genom att leva och bara vara så känns det så himla bra. Inte behöva fundera över några beslut utan bara leva. Så jäkla härligt är det att leva, leva på riktigt. Nog det viktigaste jag prioriterar faktiskt. Att kunna vara spontan och låta livet vara enkelt. Framförallt låta en själv leva.
När man tar en fika, pratar om allt mellan himmel och jord utan att något behöver vara ansträngt. Inte ansträngt eller spänt då den ena sitter och tänker lite extra på vad den säger för personen i fråga vill anpassa sig utan att allt bara flyter på. Att man mår bra av personer i sin omgivning. Att personer i sin omgivning lyftar fram det bästa av sig själv.
Eller vara ute & resa. Upptäcka nya platser, kultur, människor och utveckla sig själv. Utveckla sig själv så man lär känna sig själv ännu mer och lättare kan hitta sig själv. Känna sig stark i sig själv och veta om att man faktiskt på egen hand kan göra så man känner livsglädje.
Inte att man behöver haka på andra runt omkring för att jaga livsglädje, jaga en plats att passa in utan att man själv, helt naturligt och automatiskt, hittar sin plats tillslut. Sin plats i livet där man kan må som allra bäst och veta vad som passar en själv allra bäst. Inte vara beroende av någon annans glädje, någon annans närvaro eller någon annans livsstil utan istället ha sig själv som motivation, inspiration & kunna stå på egna ben.
Känns som jag kommit, för länge sen egentligen, till den punkt då jag kan inse detta. Det är jag själv som väljer allting i mitt liv. Hur jag vill må och känna mig. Inte spendera tankar över en kille som det bara är komplicerat med. Varför stanna vid något som är komplicerat när det kan flyta på naturligt och bekvämt med någon annan? Varför kämpa för att klä sig eller äta som någon annan när alla har sin egna balans? Varför fokusera på livet i minsta detalj när man faktiskt kan leva? Everything happens for a reason.
När man tar en fika, pratar om allt mellan himmel och jord utan att något behöver vara ansträngt. Inte ansträngt eller spänt då den ena sitter och tänker lite extra på vad den säger för personen i fråga vill anpassa sig utan att allt bara flyter på. Att man mår bra av personer i sin omgivning. Att personer i sin omgivning lyftar fram det bästa av sig själv.
Eller vara ute & resa. Upptäcka nya platser, kultur, människor och utveckla sig själv. Utveckla sig själv så man lär känna sig själv ännu mer och lättare kan hitta sig själv. Känna sig stark i sig själv och veta om att man faktiskt på egen hand kan göra så man känner livsglädje.
Inte att man behöver haka på andra runt omkring för att jaga livsglädje, jaga en plats att passa in utan att man själv, helt naturligt och automatiskt, hittar sin plats tillslut. Sin plats i livet där man kan må som allra bäst och veta vad som passar en själv allra bäst. Inte vara beroende av någon annans glädje, någon annans närvaro eller någon annans livsstil utan istället ha sig själv som motivation, inspiration & kunna stå på egna ben.
Känns som jag kommit, för länge sen egentligen, till den punkt då jag kan inse detta. Det är jag själv som väljer allting i mitt liv. Hur jag vill må och känna mig. Inte spendera tankar över en kille som det bara är komplicerat med. Varför stanna vid något som är komplicerat när det kan flyta på naturligt och bekvämt med någon annan? Varför kämpa för att klä sig eller äta som någon annan när alla har sin egna balans? Varför fokusera på livet i minsta detalj när man faktiskt kan leva? Everything happens for a reason.
Uppdatering på annat håll
Varför det inte blir någon uppdatering här är faktiskt för jag uppdaterar på ett annat ställe! Lite secret sådär kan man säga haha men men det känns skönt. Får se när om jag tar mig tillbaka hit. XX!
